Svårt att gå vidare.

Ni som känner mig som bäst vet att jag försöker träna å komma i form gå ner i vikt å allt det där. När man varit hos läkare har man fått höra att det bara är att träna så blir allt bättre, knäna, ryggen å tröttheten.
Men vad gör man när kroppen går emot en då??
Knäna gör bara ondare å ondare ju mer jag rör på mig vilket resulterar i att ryggen påverkas å sömnen blir lidande. Sedan slutar mina skor att göra sitt jobb så jag nu står här med onda fötter så jag knappt kan stå upp. Dieten ställer till mycket för mig oxå att jag skall hålla mig till Glutenfritt å då vi inte har någon affär här i Bohus där jag kan införskaffa glutenfri kost så som bröd osv gör att det slarvas en del vilket inte är någon annans fel än mitt det vet jag å jag skyller inte på någon annan heller.
Men till det jag vill komma är att kroppen inte hjälper mig att hålla uppe modet å fortsätta..
Inte konstigt att jag inte lyckas slutföra saker och att folk som jag trodde var mina vänner helt plötsligt bara är "borta".
Jag vill kunna gå ut å röra på mig träna utan att det slutar med att jag ligger i soffan å gråter.

Jag är så otroligt stolt över min älskade syster som på den senaste tiden gjort en otroligt massa förändringar i sitt liv å står men ryggen rak å har motivation så det sprutar ur henne. Jag är så glad att jag har henne som stöttar mig å håller koll på mig. Det går inte en dag utan att vi på något sätt pratar om det inte är i telefon så är det i skrift. Utan henne hade jag gett upp för länge sedan.
Att se å höra hur det går för henne gör att jag vill lyckas å inte vill ge upp, men börjar tröttna på mig själv att jag har ont hela tiden.

Nu måste jag få tag på pengar för att köpa nya skor å jag skulle behöva ett par jag jobbar i å ett par jag har till vardags å typ ett par jag har när jag tränar. just för att man skall kunna variera å inte slita ut skorna så snabbt. Men det är ju en dröm att kunna köpa tre par skor. Det är ju inte direkt billigt med skor..

Nu har jag semester å jag skall försöka hitta på saker med min familj trots all smärta för jag vill att mina barn skall få en trevlig sommar trots att jag har ont.

Mello.

Ja då har finalen på Melodifestivalen precis avslutats.
Jag går in på Facebook efter att dom korat Frans som vinnare å nästintill alla skriver fel låt vann.. Jag måste säga hur i hela friden kunde fel låt vinna när det var SVENSKA TITTARES röster som avgjorde att det var Frans som van.. om Oscar hade fått flest röster av svenska folket men att Frans fortfarande vunnit hade jag inte blivit lika irriterad men nu fick faktiskt Frans FLEST röster.

Melodifestivallåt skall vara en låt som fastnar i huvudet å måste säga att det gör Frans låt, det gjorde den från första gången jag hörde den. Förutom Frans låt så älskar jag Saharas låt.
Men jag måste säga att jag gillade inte Oscars låt för jag glömmer bort den direkt låten tar slut, inget jag direkt går å nynnar på så är väldigt glad att den inte gick vidare.

Vad vi har för chanser i Eurovisen sedan. kan man omöjligt svara på när man inte hört någon av dom andra bidragen. Man kan inte döma ut någon låt/land innan man har gett alla låtar en ärlig chans att bli hörda så vad jag tror att vi har för chanser jag just nu tror jag vi har ganska stora chanser då det är den ända låten jag hört hihi..

Nu är ju resultatet avgjort å istället för att redan se oss besegrade så ge Frans en chans att visa vad han går för å sluta näthata han låt.. Gör det bättre själva då.. ni har ett år på er att skriva så sjunga en bättre låt än Frans bidrog med så kan ni komma å säga att det var en dålig låt..

Heja Frans..

Drömmar!!

Vad betyder en dröm igentligen?
När jag tänker på drömmar så tänker jag på flera olika slags drömmar. Det finns dom drömmar man vet bara är en dröm å så finns det dom drömmar man strävar efter att få uppfyllda. Sedan finns det ju dom drömmar dom man har när man sover där det kan vara roliga, jobbiga eller mardrömmar.
Men nu var jag lite mer inriktad på vad är en dröm egentligen. Så länge som jag kan minnas så har en dröm för mig varit att få stå på Melodifestivalens scen å verkligen äga en låt, få känna ljusets strålar på mig å höra publikens jubel. att få stå där å uppträda. Men det är oxå bara en dröm som jag vet aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Dels för att jag har inte varit seriös i att ta sånglektioner, jag har en fruktansvärd scenskräck och vem skulle skriva en låt till mig för att uppträda med på en så stor musiktävling som Melodifestivalen. Så därför är det en dröm som bara kommer vara en dröm.
Sedan har jag ju en dröm som faktiskt kan gå i uppfyllelse, det är ju att jag å min lilla familj får det livet vi vill ha men där är ju mer en dröm som man kan se framför sig en dröm man kan jobba på för att få en dröm som man delar med någon annan är lättare att få uppfylld.

Dom värsta drömmarna är ju mardrömmarna  där har vi dom som man drömmer när man sover å dom som man är rädd för att skall bli sanna.
En av mina värsta mardrömmar för tillfället är ju att jag är livrädd att behöva gå tillbaka till soc. Det bästa med den sortens mardrömmar är att man får en motivation att orka kämpa för att det inte skall bli sanning, man får en strävan att ta sig igenom dagarna-veckorna-månaderna. Visst det är inge kul med den sortens drömmar men för att sanningen skall komma fram ALLA har mardrömmar även om dom inte vill erkänna det. ALLA behöver den där mardrömmen för att kämpa vidare. ALLA har en dröm dom vill uppnå.

Man behöver alla slags drömmar för att leva. Om du inte skulle ha en dröm som bara är det just en dröm så skulle livet vara tråkigt, man behöver dendära drömmen som man delar med någon man håller kär och man behöver mardrömmen som får en att kämpa vidare å våga leva.
Så mitt råd till folket är våga drömma..!!!

Kampen.

Ja det var ett tag sedan jag skrev å en hel del har hänt sedan jag senast skrev.
Just nu är det väldigt mycket som händer just nu många tankar å känslor som snurrar runt. Vi kämpar mer än någonsin att få ekonomin att gå runt men det är tufft. Jag kan säga att jag skäms inte det minsta att erkänna att jag plockar pant när jag är ute varje krona är viktig för oss så varför känna skam när man gör vad man kan för sin familj. Vi har varit ifrån soc i över ett halvår å samtidigt som det är en underbar känsla så har vi svårare att få allt att gå runt varje månad men att gå tillbaka till soc är för mig inte ett alternativ. Under dom nästan 6åren som vi fick hjälp av soc har man fått höra både det ena å andra om att vi måste tycka det är skönt att bara kunna vara hemma å ändå få pengar eller att vi är en skam som levde med socbidrag osv. Jag kan tala om för dom som inte kan förstå hur det känns att varje månad bli kontrollerad ekonomiskt å att hela tiden söka bidrag för att kunna köpa någon man behöver eller att redovisa vart varje krona tagit vägen. Att hela tiden säga till folk nej jag kan inte hänga med på det eller jag kan inte köpa det. Att skämmas när man var på kalas för att man inte kunnat köpa det man verkligen ville ge eller haft råd att köpa något allt. Det har gått så långt att man i dagens lägen knappt blir medbjuden på olika aktiviteter eller bjudna på kalas.
Mina barn har växt upp på loppis saker/kläder vilket har varit räddningen för mig att ha en möjlighet att kunna ge mina barn allt dom behöver men inte har råd att köpa nya grejer hela tiden. Att ha den möjligheten att kunna gå på loppis å kunna köpa till sig två uppsättningar regnkläder eller ytterkläder, en garderob med kläder å leksaker är en dröm för många föräldrar. Sedan skall jag erkänna att många (dom flästa) har jag inte haft pengar för att kunna handla på loppis men då har jag en underbar mamma som hjälper oss otroligt å en fantastisk pappa som hjälper till. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dom.
Jag vill inte verka negativ men måste säga att jag tycker det är väldigt jobbigt väldigt ofta när man sitter å kollar på tv å reklamer om fattiga länder där dom vill att man skall skänka pengar för att dom skall få det bättre. Jag har en gång i tiden skänkt pengar till Rädda barnen, varje månad gick det 100:- till dom, när jag ringde för att säga upp det så får ja en kommentar om hur hemskt det var att jag var tvungen att göra det å blir ifrågasatt till varför jag inte kunde skänka en så ynklig summa eller om jag ville sänka summan till 50:- i månaden så dom stackars barnen kunde få ett mål mat eller klädesplagg så försökte jag bara förklara å frågade lite ja men vem skall ge oss pengar då för att kunna ställa mat på bordet eller kläder i garderoben så var det bara ja nä så går det ju inte till.
Nu menar jag inte att det inte är synd om dom barnen som svälter men jag är ledsen men jag prioriterar faktiskt min egna familj först.  Jag gör som sagt vad jag kan för att min familj skall må bra. Å jag kan säga det att det har inte funnits, trots inga pengar, varit en dag som barnen inte fått mat i magen. Många gånger jag hoppar över måltider så att det skall finnas till barnen.
Så om det gör mig till en dålig person för att jag inte kan ge pengar till fattiga barn eller till tiggare så får jag väl vara det i andras ögon, Det ända jag försöker vara är den bästa mamman jag kan vara för MINA barn å inte alla andras.

Over and out!