Jag kan inte sätta mig in i hur dom som överlevde känner eller kommer att kunna hantera allt för att kunna gå vidare med sina liv.. helt plötsligt blir alla andra problem i ens egna liv helt meningslösa.. Vi alla är duktiga på att klaga och säga vad som är dåligt men hur dåliga är dom egentligen? Många av våra problem kan lösas och sedan är dom glömda men hur är det för alla dom människorna som är offer för fredagens attacker det är ju inte lika lätt för dom att bara släppa och gå vidare..
Jag är väldigt glad att jag (vad jag vet) inte känner någon som var med för vad skulle man säga till en sådan människa.. Det kommer ordna sig jag beklagar sorgen?? Det är sådant många kommer få höra men vad hjälper det. Det kommer ju inte gå över för att man säger det, det kommer krävas många års bearbetning för dessa människor innan dom kommer kunna gå vidare.
Nu när man är förälder själv så gråter mitt hjärta när jag tänker på alla föräldrar och syskon som förlorat någon i skjutningarna eller i bomben.
Vi läste alldeles nyss att i från bombningen kan det finnas många fler offer än man tror då dom inte har kunnat gå in i byggnaderna som är utsatta för att dom är så osäkra. Detta kommer låta hemskt men om det nu ligger kroppar i byggnaderna så hoppas jag att dom är döda av bomben och inte för att dom inte har hunnit få hjälp. Att tänka så kan låta grymt men tänk er själva om ni hade varit i den situationen dö snabbt i en bomb eller ligga i flera dagar och vänta på hjälp men ingen kommer och dö av att inte har fått hjälp.. Jag kommer säkert få höra att jag är dum i huvudet som tänker så men det skiter jag lite i... Alla har rätt till en egen åsikt och jag skadar ingen bara för att jag säger som jag säger.. Det bästa hade ju varit om det aldrig hade hänt eller att det åtminstone inte finns några människor skadade som döda kvar att hitta..
Nu får vi hoppas att dom som fortfarande saknas lever och bara ligger gömda och att man inte hittar fler döda kroppar...
